0 Flares 0 Flares ×

I veckan pratade vi om kläder på jobbet. Jag sa att jag gärna försöker undvika att köpa nyproducerade kläder av miljöskäl och jag tror alla instämde när en sa att hen inte tänker på sånt och jag förstår det för hur enkelt är det att tänka på något vi får så lite information om? Hur ska vi överhuvudtaget kunna göra medvetna val när så mycket information undanhålls konsumenten? Jag tror också att det är viktigt få lite mer konkret information än att något är ”dåligt” bara för att kunna ta till sig det och kunna handla (både som i att agera och som i att köpa) miljövänligt. Jag har ägnat min söndag åt att läsa en rapporten ”Den blinda klädimporten” som SwedWatch gjort ihop med Naturskyddsföreningen, från 2008, och sedan skrivit lite utifrån vad jag själv tror.

Klädindustrin är en riktig miljöbov. (Det finns även etiska problem, men jag kommer inte att skriva om dom här.) I stora drag kan man säga att tillverkningen av kläder kräver mycket vatten och att farliga kemikalier används som påverkar dom som arbetar med det och som sedan släppts ut i naturen och i vissa fall hamnar i grundvattnet. Det är svårt att få fram information om leverantörer och därmed svårt att kunna granska miljöpåverkan hos ett företag då det anses vara affärshemligheter.

Ni kanske har hört det förr men det vi betalar lite för här i Sverige är det någon annan som får betala det verkliga priset för. Hur många gånger har vi inte tänkt att vi kan strunta i att prova ett plagg för ”det är ju ändå så billigt så passar det inte kan jag kasta eller ge bort det”? Eller köpa rea-plagg bara för att det är rea, utan att fundera på om det är ett plagg vi verkligen behöver? Och så struntar vi i kvalitet om det är billigt, vi ska ju ändå byta ut det snart.

Dom senaste åren har det blivit trendigt med second hand – vilket jag tycker är svinbra, men jag får känslan av att det är en liten krets där det är trendigt och att det för dom flesta är en statusmarkör att köpa nya eller dyra kläder och framför allt att inte ”behöva” köpa begagnade kläder. (För övrigt går det ofta att köpa helt oanvända eller extremt lite använda kläder och skor på tradera, blocket och i second hand-butiker.) Dyra kläder eller märkeskläder kan ha samma leverantörer som dom billigare märkena och behöver inte alls vara gjorda på ett mer miljövänligt sätt.

Vad som är så krångligt i klädindustrin är att det är att det ofta är svårt att spåra varifrån ett plagg kommer. Var har bomullen odlats, var har det sedan vävts, färgats, blekts, sytts.

”Men de mest förorenande stegen i textilprocessen är färgning, blekning och urtvättning. Ungefär hälften av föroreningarna härstammar från färgningen. 25 I färgningen används, förutom de olika pigmenten av vilka en del innehåller tungmetaller, också stora mängder hjälpkemikalier, såsom olika salter, syror och emulgeringsmedel. I de vattensystem dit avloppsvattnet leds ut förändras livsmiljön så mycket av den förhöjda salthalten att många djur inte längre kan leva där. När saltet sprids till omkringliggande mark så försvinner även en del av mikrofloran där. Salthalten gör dessutom att det blir svårt att få vanliga grödor att växa. 26” (s. 9 i ”Den blinda klädimporten”.)

I Kina, som är en av dom allra största exportörerna i världen står textilfabrikerna för 6% av landets totala utsläpp, ”vilket placerar textilindustrin på en fjärdeplats som värsta förorenare i landet” skriver SwedWatch i rapporten Den blinda klädimporten från 2008.

Företagen som sedan säljer kläderna i vi handlar, t.ex. Odd Molly m.fl. som tas upp i rapporten följer inte alltid upp att miljökraven efterlevs. Dom saknar också ibland insyn i vilka underleverantörer som används. (Det går att läsa om detta från s. 22 i rapporten.) Gina Tricot är ett av företagen som inte ville delta i rapporten. Gina Tricot är ett företag där jag tror att många handlar utan förhoppning om att plagget ska hålla länge, vilket jag baserar bland annat på att Gina Tricot har marknadsfört sig som ett företag som har nyheter varje vecka och att dom ofta har rea och låga priser, vilket för mig är en tydlig indikation på att deras produkter är s.k slit-och-släng-produkter.

Sammanfattningsvis: Kläderna vi handlar ifrån svenska kedjor tillverkas i länder som Kina, Bangladesh m.fl. och det ställs låga miljökrav ifrån företagen och även när krav finns är det inte säkert att dessa efterföljs. Kläderna påverkar miljön negativt på flera sätt, bland annat genom att pigment släpps ut i vatten runt om färgerierna, att reningsverken inte kan rena vattnet från kemikalierna ordentligt eller att reningsverken helt enkelt inte används. Fabrikerna kräver mycket vatten vilket i vissa fall leder till vattenbrist vilket i sin tur innebär att vatten transporteras dit – något som i sin tur släpper ut koldioxid. Det finns med andra ord många problem med klädindustrin.

För att ändå avsluta med lite hopp: om vi som konsumenter kräver miljömärkningar ifrån klädföretagen och dom överhuvudtaget märker att vi bryr oss om att kläderna vi köper inte ska bidra till föroreningar kan vi påverka dom till att ta tag i miljöproblemen i deras produktion. Så, vi kanske helt enkelt ska sätta oss och skriva till dom märken vi handlar ifrån och vissa intresse för att dom ska redovisa hur produktionen går till? En viktig sak man kan göra är att helt enkelt sluta handla så mycket och fundera på vad vi verkligen behöver. Och förstås, sluta köpa nyproducerat, för det finns hemskt mycket bra och snyggt i second hand-butiker.

<3

0 Flares Facebook 0 Twitter 0 0 Flares ×
Share: