0 Flares 0 Flares ×

Idag vill jag göra ett undantag ifrån temat på bloggen, med anledning av en viktig dom som meddelades idag. Malmö tingsrätt meddelade idag fällande dom mot tre människorättshjältar. Människorättshjältar är sådana vi hyllar för att ha visat osedvanligt mod för att göra det som är moraliskt rätt. Hanin Shakrah, Fredrik Önnevall och Clas Elofsson dömdes idag till villkorlig dom med samhällstjänst för att ha hjälpt en 15-årig pojke på flykt att komma till Sverige. Pojken befann sig i Grekland samtidigt teamet var där för att spela in SVT-serien Fosterland när deras vägar möttes.

Såhär skriver Malmö tingsrätt i ett pressmeddelande idag:

Enligt tingsrätten är det uppenbart att SVT-teamet lämnat hjälpen av rent humanitära skäl. Rättspraxis lämnar dock endast ett mycket begränsat utrymme för att frikänna någon enligt ett s.k. humanitärt undantag.

Det betyder att domstolen förstått att Hanin, Fredrik och Clas gjorde detta av humanitära själv men att det inte finns några tidigare vägledande domar som visar på att det går att döma på något annat sätt.

Jag är ju som ni vet inte jurist utan socialantropolog, jag har dock tidigare arbetat på domstol under många år, men framför allt är jag människa och som människa har jag ett par tankar.

För vem är domstolen till om inte för samhället?

Min bestämda uppfattning är att juridiken ska finnas till för samhället och inte tvärtom. Under mina år på tingsrätt och även under mitt uppsatsskrivande uppfattade jag att flera domstolsjurister menar att deras roll som domare samt domstolens roll i samhället är att upprätthålla rättssäkerhet. Rättssäkerhet brukar vara att döma efter lag och praxis och hålla borta egna åsikter. Självklart ska ingen domare döma utifrån dagens mående eller tycke och att alla bör få samma behandling oavsett hudfärg, språkkunskaper, bakgrund osv MEN – att tro att domstolen inte sätter normen i ett samhälle är naivt. Domare bör kunna se sitt ansvar för att bevara samhället mänskligt och tryggt.

Vi hyllar dåtidens hjältar men dömer nutidens

Under en period arbetade jag även på myndigheten som delar ut pris i Per Angers ära, alltså personer som agerat särskilt medmänskligt. Per Anger och Raoul Wallenberg var två diplomater som under Förintelsen begick brott för att rädda livet på människor på flykt från Nazityskland. Jag menar inte att likställa Förintelsen med kriget i Syrien eller dagens terrorism eftersom det är olika fruktansvärda händelser som bör ses var för sig, men faktum är att det inte varit lika många människor på flykt sedan andra världskriget. Faktum är också att hjältarna då är personer som stod upp för utsatta människors rätt till liv, även när detta innebar att bryta mot lagen. Att domstolen gömmer sig bakom rättspraxis är en skam för vårt moderna samhälle.

0 Flares Facebook 0 Twitter 0 Pin It Share 0 0 Flares ×
Share: