0 Flares 0 Flares ×

Att göra saker som är jobbiga, obehagliga eller rentav läskiga är förstås något man helst inte gör. Men när det jobbiga, obehagliga eller läskiga börjar spilla ut över sånt som man egentligen tycker om kan man vara tvungen att göra det ändå, för att komma över det. Så har det varit och är för mig. Det finns saker jag tycker är jättenervösa och helst undviker, men skulle jag undvika dom skulle jag gå miste om saker. T.ex. jobbuppdrag, möjligheter och massa roligt.

Jag har tänkt mycket på något en psykolog sa till mig när jag gick i KBT; att man ska vara sin egen förälder. En snäll förälder skäller inte på sitt barn när barnet är rädd och en snäll förälder klandrar inte barnet heller, istället försöker föräldern trösta men samtidigt hålla barnet i handen så att barnet ska våga göra saker ändå. Så försöker jag vara mot mig själv; som en snäll förälder. När jag står inför något som gör mig orolig, nervös och rädd försöker jag tänka på vad som kan komma ur det – Är det något jag i längden vill och tjänar på? Exempel på detta är att söka jobbuppdrag, gå på jobbmöten/intervjuer eller sitta inklämd i en fullsatt biosalong. Liksom, nej, det är inte skitviktigt att se just den filmen just den tiden när salongen är fullbokad, men i det större perspektivet vill jag kunna gå på bio även om den är fullsatt.

Den senaste veckan har jag utsatt mig för situationer som skapat oroskänslor, vilket i sig är en vinst. Men dessutom har det gett glada resultat. Under hösten har jag ett uppdrag åt Nobelmuseet ett par dagar i veckan, vilket ska bli så spännande! Inte minst för att man får smaka på tidigare banketters dessert…

Att våga, trots att det skapar obekväma och ibland skitläskiga känslor i ens kropp, är fan modigt och så jävla snällt.

Klarar ni av att vara snälla men ibland bestämma er för att göra saker fast dom är läskiga? Hur gör ni för att motivera er?

0 Flares Facebook 0 Twitter 0 Pin It Share 0 0 Flares ×
Share: